Hoppa till huvudinnehåll

Arkitektur

Innehållsförteckning

Nationalbibliotekets huvudbyggnad

Nationalbibliotekets huvudbyggnad är ett av de mest kända minnesmärkena över den empiriska arkitekturen under 1800-talets första hälft i Finland och betydande även bland de offentliga biblioteken i Europa. Utgångspunkten för planeringen var brandsäkerhet: en byggplats separat från universitetets huvudbyggnad och omringad av trädplanteringar samt salar och rum med välvda tegeltak.

I arkitekturen på fasaden och de praktfulla interiörerna kombinerade C. L. Engel på ett unikt sätt drag från klassicismen och referenser till antikens värld. Kejsar Nikolaj I godkände det mest monumentala av Engels tre alternativ. Bibliotekssalarnas symmetriska planering och grundplan kan härledas till Kejsar Diocletianus termer i Rom.

Den yttre och inre arkitekturen grundar sig på praktfulla korintiska kolonner, fasaderna har influenser av antikens tempelarkitektur och pelarnas och bjälklagens höjdrelationer följer huvudbyggnadens måttsättning till punkt och pricka.

Bibliotekets stora salar är alla sammankopplade med varandra. Entrén leder rakt in i byggnadens mittpunkt, Kupolsalen, och fortsätter till Rotundan. De nuvarande läsesalarna, Södra salen och Norra salen, är anslutna till Kupolsalen. Ursprungligen hade alla salar endast pelare som gick runt väggarna och bakom gallerierna som pelarna stödde fanns det bokhyllor ordnade efter vetenskapsgren. Pelarna i salarna är beklädda med stucco marmor. Valvens ornament färdigställdes 1881.

Nationalbibliotekets tre stora salar utgör en av den finländska arkitekturens elegantaste helheter. Bibliotekets entré ligger mittemot huvudentrén till Nikolajkyrkan, dvs. nuvarande Domkyrkan, som uppfördes vid samma tid. Biblioteket ingår således i Senatstorgets helhet och arkitekturens politiska budskap med betoning på den statliga kopplingen till Ryssland på 1800-talet.

På 1800-talet presenterades också konstverk och gipsavgjutningar av antika statyer på biblioteket. I den övre gaveln i Norra salen placerades Magnus Enckells stora symbolistiska målning Guldåldern 1904.

Bild: Nationalbibliotekets huvudbyggnad ritades av C.L. Engel 1836 och färdigställdes åren 1840–1845.

Rotundan

Bibliotekets tillbyggnad Rotundan, som planerades som bokförråd, började byggas 1902 och de nya lokalerna togs i bruk 1906–07. Rotundan har sex våningar ovan jord. Kring den ovala mitten placerades dubbelsidiga hyllor radiellt på varje våning med plats för totalt 200 000 band. Alla konstruktioner i Rotundan är brandsäkra, man har använt stålstomme och armerad betong. Helheten var ytterst modern på sin tid, den första i sitt slag i Finland. Trapporna inomhus är gjorda i armerad betong, fönsterbågarna och stödkonstruktionerna för det stora glastaket i järn och fönstren av trådglas. Arkitekt Gustaf Nyström anpassade Rotundans fasad sömlöst till bibliotekets gamla del, medan de arkitektoniska detaljerna representerar formspråket under tidigt 1900-tal fullständigt. Runt ytterväggarna i höjd med stödpelarnas kapitäler finns en serie med kännetecken för olika vetenskaper, och de uttrycksfulla skulpterade huvudena har gjorts av Walter Runeberg.

Bild: Fasadritning av Rotundan. Gustaf Nyström ca 1905

Fabiania

Fabiania, döpt efter Fabiansgatan som byggnaden ligger vid, byggdes ursprungligen för universitetets institution för kemi och anatomi. Efter C.L. Engels död 1840 tog Jean Wiik över som universitetets arkitekt, och laboratoriebyggnaden var hans första självständiga planeringsarbete. Den stod för enkelhet, symmetrisk klassicism och osmyckade ämbetsbyggen i jämförelse med Engels universitetsbyggnader. Nationalbiblioteket började använda Fabiania 1998.

Bibliotekets nya underjordiska lokal Bokgrottan färdigställdes 2001.

Bild: Fabianias fasad. Gustaf Nyström 1895.

Den mest omfattande totalrenoveringen i bibliotekets historia 2013–2015

Vid renoveringen förbättrades bibliotekslokalernas funktionalitet och hinderfrihet samtidigt som hustekniken förnyades. Ändringsarbetena främjade byggnadens bevarande och användning som bibliotek.
Biblioteksbyggnaden är skyddad i stadsplanen och genom lagen om skyddande av byggnadsarvet. Museiverket deltog aktivt i projektet, i både planering och genomförande.

Som grund för totalrenoveringen och hjälpmedel vid restaureringslösningarna har en byggnadshistorieutredning över Nationalbibliotekets byggnad gjorts av arkitektbyrån Okulus Oy.
Syftet med utredningsarbetet var att presentera byggnadens historiska förändringsskeden för att förstå nuläget och reda ut när de nyare delarna av byggnaden har tillkommit. Bibliotekets interiör är en av de mest storslagna i Helsingfors och ett ovanligt autentiskt bevarat exempel på Engels arkitektur.

Kansalliskirjasto - päärakennus ja Rotunda: rakennushistoriaselvitys (Doria.fi)

Kansalliskirjaston peruskorjaus, työmaadokumentointi 2013 - 2015 (Doria.fi)

Länk till Flickr-albumet Kansalliskirjaston peruskorjaushanke 2013 - 2015

Bild: Kati Winterhalter

Litteratur

  • Bibliotheca Renovata. Helsingin yliopiston kirjasto. Toim. Pertti Koistinen ja Heikki Kääriäinen. Helsinki 1957
  • Nils Erik Wickberg: Senaatintori - Senatstorget - The Senate Square - Der Senatsplatz. Rungsted Kyst 1981
  • Yliopiston Helsinki. University Architecture in Helsinki. Toim. Eea Pekkala-Koskela. Helsinki 1990
  • Bibliotheca Academica.Helsingfors universitetsbibliotek, Finlands nationalbibliotek. Redaktion Rainer Knapas. Helsinki 2001
  • Kunskapens rike, Helsingfors universitetsbibliotek - Nationalbiblioteket 1640 - 2010. Rainer Knapas 2012.
  • Tiedon valtakunnassa. Helsingin yliopiston kirjasto - Kansalliskirjasto 1640 - 2010. Rainer Knapas 2012.
  • The Helsinki University Library, The National Library of Finland 1640 - 2010. Rainer Knapas 2012.
  • Kansalliskirjasto - päärakennus ja Rotunda: rakennushistoriaselvitys Kati Winterhalter and Mikko Bonsdorff 2011 (Doria.fi)
  • Kansalliskirjaston peruskorjaus, työmaadokumentointi 2013 - 2015  Kati Winterhalter, Mikko Bonsdorff and Matias Mäenpää 2016 (Doria.fi)
  • Kansalliskirjasto. Huomioita ajasta, pinnasta ja tilasta. Kati Winterhalter 2016.