Sibelius dans-intermezzon och Pohjolas dotter har utgetts som kritiska utgåvor
I serien av Jean Sibelius samlade verk (Jean Sibelius Works) har fem orkesterverk från åren 1904–1910 utgetts som kritiska utgåvor: Dryaden (op. 45 nr 1), Musik zu einer Szene (op. 45 nr 2/1904), Dans-intermezzo (op. 45 nr 2), Pohjolas dotter (op. 49) och Pan och Eko (op. 53a). Musik zu einer Szene utges nu för första gången. Volymen innehåller som bilaga en tidigare outgiven version av Dans-intermezzot (Tanz-Intermezzo No. 1) samt som faksimile ett manuskriptfragment av Luonnotar i en version som föregick den slutliga versionen av Pohjolas dotter. Volymen är redigerad av Timo Virtanen. Den är den 36:e delen i serien av samlade verk.
Den första sidan av manuskriptet till det ofullbordade orkesterverket Luonnotar.
Sibelius komponerade Musik zu einer Szene (1904) och Pan och Eko (1906) för dansföreställningar som ordnades på välgörenhetsevenemang. Senare omarbetade han Musik zu einer Szene till ett konsertstycke med titeln Dans-intermezzo op. 45 nr 2. Dryaden skapades sannolikt med orsak av en planerad men orealiserad balett, The Sacrifice, som den kanadensiska dansaren Maud Allan hade beställt av Sibelius. Allan använde Dryaden snart efter dess uruppförande som musik på sin dansföreställning i London. Sibelius verkar ha tänkt att alla dessa verk tillhör en och samma grupp av verk i och med att Pan och Eko fick undertiteln Dans.intermezzo nr 3 och även Dryaden kallades för “dansintermezzo” i Sibelius dagbok.
Sibelius skrev antagligen de första skisserna till musikaliska idéer för Pohjolas dotter 1901, men fullbordade verket först fem år senare, efter många olika sidovägar. De musikaliska idéerna vandrade genom ett flertal kompositionsplaner, bland annan det orealiserade oratoriet ”Marjatta” och det ofullbordade orkesterverket Luonnotar. Också namngivningen åt det verk som slutligen färdigställdes var en växlingsrik händelsekedja. Sibelius tyska förläggare godtog inte de två första namnförslagen: Väinämöinen och L’aventure d’un héros.
”Det ofullbordade partiturmanuskriptet av ’Luonnotar’ från början av sommaren 1906 som ingår i volymen avslöjar att Sibelius tog fram material ur det verk som han redan hade börjat renskriva för den ett år senare fullbordade tredje symfonin och för Minnelied, den andra satsen i orkestersviten Scènes historiques II som utgavs först 1912”, berättar Timo Virtanen som är redaktör för volymen. ”Pohjolas dotter är en ytterst intressant skärningspunkt i Sibelius produktion, eftersom både de musikaliska elementen i verket och de musikaliska element som tagits fram under kompositionsprocessen har ett samband med talrika andra verk från 1904–1912.”
Sibelius samlade verk utges i samarbete mellan Nationalbiblioteket, Sibelius-Samfundet rf och förlaget Breitkopf & Härtel (Wiesbaden).
Den kompletta kritiska editionen av Jean Sibelius verk (JSW) är ett unikt internationellt publikationsprojekt i Finland. Projektet inleddes 1996 och publicerar Sibelius livsverk i sin helhet i editioner som baserar sig på grundliga källstudier. JSW erbjuder både information för forskare och en grund för framförande av Sibelius verk. Publikationsserien kommer att omfatta 60 volymer när den är klar. Mer information på projektets webbplats.
