Långsiktigt digitalt bevarande

Med långsiktigt digitalt bevarande (LDB) avses att digital information bevaras i en form som gör den begriplig och tillgänglig i flera årtionden och till och med århundraden. Vi ska säkerställa att informationen bevaras även om utrustningen, programvarorna och filformaten föråldras över tid. Ur detta perspektiv är det mycket viktigt att ta hänsyn till livscykeln redan när publikationen uppstår. 

Det långsiktiga bevarindet av nätmaterialet som lagrats och kulturarvsmaterialet som digitaliserats av Nationalbiblioteket genomförs i samarbete med IT-centret för vetenskap CSC (på finska och engelska) i LDB-tjänsten för digitala kulturarv (på finska och engelska) som CSC tillhandahåller. LDB-tjänsten för digitala kulturarv är en servicehelhet som undervisnings- och kulturministeriet tillhandahåller för kulturarvsorganisationer för att möjliggöra långsiktigt digitalt bevarande av digitalt material. Tjänsten säkerställer ett långsiktigt digitalt bevarande av centrala nationella digitala informationsresurser på bibliotek, i arkiv och på museer. 

Långsiktigt digitalt bevarande kan grovt indelas i tre olika nivåer: tekniskt, logiskt och semantiskt bevarande. 

Vid tekniskt bevarande säkerställs filernas beständighet oberoende av tid och plats. Det här förutsätter aktiv uppföljning av filernas integritet genom att jämföra kopior av filer som har lagrats i LDB-tjänsten, reparera fel som uppstått i filerna, uppgradera teknologin som används för bevaringen (såsom att vid behov förnya disklagringssystemen) och geografisk distribution av material. Det tekniska bevarandet utgör grunden för den långsiktiga bevaringen. I LDB-tjänsten säkerställs det genom att lagra många kopior av allt material i de olika lagringssystemen.

Syftet med logiskt bevarande är att göra materialet möjligt att utnyttjas även i framtiden, det vill säga möjliggöra att filerna även kan öppnas med och tolkas av framtida programvaror. Därför används det i LDB-tjänsten endast de filformat som med hjälp av metoder för logiskt bevarande kan migreras, eller med andra ord konverteras, till ett annat filformat. Den främsta metoden för bevarande av programvaror är emulering, vilket innebär att den ursprungliga användarmiljön har efterliknats i en modernare hårdvarumiljö. LDB-tjänsten erbjuder inte för tillfället emulering som en metod.

Om materialet som ska bevaras riskerar att bli tekniskt föråldrat försöker vi i första hand att migrera det. Migrationen planeras som ett samarbete mellan Nationalbiblioteket och CSC, där man strävar till att materialets centrala egenskaper som dokumenteras på samlingsnivån i bevaringsplanen inte förändras på ett avgörande sätt. Definitionen av de här egenskaperna grundar sig på de önskemål och krav som samlingens identifierade målgrupp framfört. De kan förändras med tiden och i samband med att själva målgruppen förändras.

Semantiskt bevarande handlar främst om att bevara materialets begriplighet. För detta krävs en djupgående kännedom om och förståelse av målgrupperna och materialet. Även om materialets integritet och användbarhet kan bevaras, kan det bli omöjligt att utnyttja det i framtiden, om materialets innehåll inte är begripligt. 

Ett exempel på en utmaning med semantisk bevaring är översättningen av avhandlingarna vid Kungliga Akademien i Åbo som skrevs på latin: ett språk som den ursprungliga målgruppen förstod men den nuvarande målgruppen numera inte längre behärskar. För att bevara det här materialet på semantisk nivå skulle det krävas att erbjuda forskare även den latinska grammatiken och vokabulären utöver själva materialet.

För långsiktigt digitalt bevarande ska nätmaterialen och e-publikationerna finnas i ett filformat som är godkänt för migration eller bevaring. Mer information om filformaten finns i CSC:s specifikationsdokument för LDB-tjänsten: https://digitalpreservation.fi/specifications/fileformats (på finska och engelska). Dessutom bör materialen finnas beskrivna i nationalbibliografin eller Nationalbibliotekets Fikka-databas inför det långsiktiga digitala bevarandet.