Insamlingsplan för nätmaterial 2021–2024

PDF-versionen av insamlingsplan kan laddas ner och läsas på Doria.

Plan i enlighet med lagen om deponering och förvaring av kulturmaterial (1433/2007, 9 §) gällande omfattningen av hämtning och lagring av nätmaterial, samt förfarandena vid överlåtelse av nätmaterial.

Utvecklingsområden och prioriteringar

• att kontinuerligt utveckla tekniskt kunnande och lagringsmetoder i takt med att nätpubliceringen diversifieras
• att vidareutveckla överlåtelseinfrastrukturen till att mer genomgripande täcka de material som omfattas av överlåtelsen
• att öka samarbetet med forskare och andra experter i kartläggningen av innehåll som ska lagras i nätarkivet
• att göra arkiverat material tillgängligt och främja forskningsanvändning.

1. Inledningsvis

Nationalbibliotekets uppgift är att arkivera den inhemska publiceringsproduktionen i enlighet med lagen om deponering och förvaring av kulturmaterial (lag 1433/2007, i fortsättningen kulturmateriallagen). Nationalbiblioteket ska till undervisnings- och kulturministeriet lämna in en plan för godkännande gällande omfattningen av hämtning och lagring av nätmaterial, samt överlåtelsepraxis (kulturmateriallagens 9 §).

Den här insamlingsplanen för nätmaterial gäller perioden 2021–2024. Planen tar hänsyn till behoven inom forskning och kulturhistorisk arkivering, samt likabehandling av nätutgivare i enlighet med kulturmateriallagen (9 §). Planen kan vid behov revideras under perioden, om den inhemska publiceringsverksamheten eller de tekniska eller ekonomiska resurser som Nationalbiblioteket har tillgängliga märkbart förändras.

Utöver kulturmateriallagen ger Unesco riktlinjer om arkivering av kulturarvet (https://unesdoc.unesco.org/ark:/48223/pf0000244280 - länken reviderad 9.3.2020). Det internationella samarbetet med till exempel International Internet Preservation Consortium (IIPC) och andra parter som arkiverar nätmaterial har även blivit allt viktigare. Den kontinuerliga utvecklingen och internationaliseringen av nätpublicering kräver samarbete både i valet av material som ska lagras och i utvecklingen och implementeringen av lagrings- och förvaringsteknik.

Även under perioden 2021–2024 är utvecklingen av en lagstiftning som reglerar verksamheten en central fråga, både när det gäller deponering och förvaring av material och forskningsanvändning av lagrade material. I och med att mängden digitala material fortsättningsvis ökar snabbt måste man också allt mer fästa uppmärksamhet vid valet av material som ska samlas in och utvecklingen av insamlingsteknik. Man strävar efter att allt kraftigare främja användningen av material i forskningen.

2. Material som ska lagras och lagringsmetoder

I Nationalbibliotekets Finländska webbarkiv deponeras främst webbplatser som är öppet tillgängliga på nätet, men också material bakom betalväggar, särskilt nyhetsinnehåll. Dessutom lagras innehåll från sociala medier (som Twitter, Facebook, YouTube, Instagram) både i samband med temainsamlingar och som en kontinuerlig insamling.

Andra nätpublikationer såsom e-böcker, e-musik och e-tidskrifter deponeras på flera sätt:

1. som regelbundna massöverlåtelser direkt från nätutgivaren eller en mellanhand på nätet till Nationalbibliotekets server
2. utgivaren överlåter en nättjänst som implementerats för överlåtelsen av elektroniska friexemplar av materialet via en s.k. överlåtelseblankett (https://luovutuslomake.kansalliskirjasto.fi/?lang=sv)
3. om det finns ett gränssnitt som möjliggör automatisk deponering av material, lagras materialet automatiskt (t.ex. publiceringsarkiv i högskolor och offentlig förvaltning)
4. i undantagsfall kan materialet överlåtas på annat ändamålsenligt sätt, till exempel som lagrat på en lagringsmedia, om andra lagringssätt inte är möjliga.

2.1. Lagring av webbplatser

Material som är tillgängliga för allmänheten i informationsnätverk hämtas och lagras

1. i den årligen genomförda Finlandinsamlingen
2. i temainsamlingar som riktar in sig på ett visst ämne eller en viss händelse
3. i insamlingar av kontinuerligt uppdaterat innehåll riktade till tidningar, tidskrifter och nyhetssajter
4. i regelbundna insamlingar av innehåll i sociala medier (t.ex. Twitter).

I Finlandinsamlingen lagras ett tvärsnitt av finländsk nätpublicering. Denna insamling som görs minst en gång om året med hjälp av språkigenkänning. Den samlar in webbplatser med ändelserna .fi- och -.ax, samt finländska webbplatser på andra domäner.

I temainsamlingar lagras nätmaterial relaterat till ett på förhand begränsat ämne eller materialtyp på ett mer omfattande och grundligt sätt än i Finlandinsamlingen, och även från sociala medier. Temainsamlingar görs till exempel om följande ämnen:

1. viktiga nationella eller internationella händelser, såsom val eller statsbesök
2. andra viktiga händelser, såsom olika temaår, kulturevenemang, idrottsevenemang
3. överraskande internationella situationer, t.ex. politiskt, socialt eller ekologiskt.

Nationalbiblioteket kartlägger också de nätmaterial som ska lagras i temainsamlingarna i samarbete med forskare, andra experter och allmänheten. Temainsamlingar med anknytning till internationella ämnen och fenomen genomförs vid behov i samarbete med till exempel IIPC och parter som ansvarar för nätarkivering i olika länder.

I insamlingen av kontinuerligt uppdaterat innehåll lagras mediainnehåll som publiceras på nätet dagligen, veckovis eller månadsvis beroende på hur ofta webbplatserna uppdateras.

I den regelbundna insamlingen från sociala medier lagras viktiga sociala, politiska, kulturella, ekonomiska och andra aktörers publikationer som är allmänt synliga på sociala medier.

Insamlings-/lagringsmetoder

På grund av mångfalden av material som ska lagras har tekniken för automatisk lagring av nätmaterial förändrats från en etablerad metod (Heritrix-insamlingsprogramvaran) till flera metoder vars anpassning och utveckling kräver kontinuerligt arbete. Material på webbplatser bakom betalväggar och i sociala medier kan nödvändigtvis inte samlas in med hjälp av Heritrix-programvaran. För insamlingen av dessa material har man redan tagit i bruk och utvecklar man kontinuerligt programvaror för öppna källkoder, som används för autentisering på webbplatserna och för lagring av material, antingen direkt eller via gränssnitt som tillhandahålls av tjänster. Nya typer av material kräver nya bearbetningslösningar för att säkerställa materialens hållbarhet på lång sikt. Nationalbiblioteket deltar i internationellt samarbete i utvecklingen av lagringsmedier.

2.2. Lagring av andra digitala publikationer

Nätmaterial som inte kan samlas in automatiskt begärs som överlåtelser till Nationalbiblioteket (kulturmateriallagens 8 §, HE 68/2007). Sådana publikationer är vanligtvis till exempel

1. e-böcker, -tidskrifter och pressarkiv
2. musik och spel på nätet
3. universitetens, den offentliga förvaltningens, icke-statliga organisationers och andra organisationers nätpublikationer som inte är tillgängliga via gränssnitten i publikationsarkiven.

De nya publiceringsformaten som utvecklingen av nätpublicering medför, ingår också i det material som erhålls via överlåtelsebegäran, om de inte kan lagras automatiskt.

För publikationer som erhålls genom överlåtelsebegäran ber man också om överlåtelse av relaterad metadata (kulturmateriallagens 20 §), främst i metadataformat som används i förlagsbranschen (t.ex. Dublin Core, ONIX, NewsML, MARC 21). Vid behov konverteras överlåtna metadata till de metadataformat som biblioteket i Nationalbiblioteket använder. När det gäller publikationer som överlåts via en överlåtelseblankett på nätet, anger den ansvariga enheten beskrivande information på blanketten, varefter informationen kan användas direkt i materialets bibliografiska beskrivning och innehållsbeskrivningen.

Av publikationerna i de publikationsarkiv som Nationalbiblioteket upprätthåller lagras friexemplar direkt från dessa publikationsarkiv. Publikationsarkiven omfattar publikationer från offentliga förvaltningen, universitet och yrkeshögskolor. På samma sätt lagras även andra publikationsarkiv och annat material som är tillgängligt via öppna gränssnitt, såsom vetenskapliga nättidskrifter. På så sätt ingår publikationerna i bland annat publikationsarkiv i nationalsamlingen och deras metadata kan genom konverteringar användas för att beskriva materialen i nationalbibliografin och andra biblioteksdatabaser. På så sätt tjänar verksamheten inte bara lagring och långtidsförvaring av nätpublikationer, utan också tillgången till öppen vetenskap.

Material som omfattas av överlåtelseskyldighet begärs till Nationalbiblioteket som överlåtelser när en automatisk insamling inte kan genomföras med den teknik som är tillgänglig. Överlåtelseprocesserna kräver samarbete mellan Nationalbiblioteket och nätutgivarna, och de genomförs så enkelt som möjligt för båda parter. Överlåtelsepraxis och -infrastrukturen harmoniseras och förnyas för att bättre täcka det material som omfattas av överlåtelseskyldigheten. Nationalbiblioteket ger riktlinjer och råd till de överlåtelseskyldiga i frågor som rör överlåtelse av nätmaterial.

Överlåtelsen av material och relaterade metadata hanteras främst med nätbokhandlar, online musikbutiker eller mellanhänder som regelbundet överlåter förlagens och utgivarnas nätpublikationer som är tillgängliga via deras tjänst. Utgivaren eller förlaget överlåter materialet om det inte är tillgängligt på något annat sätt. De aktörer inom den offentliga förvaltningen som befinner sig utanför publikationsarkivets tjänster, överlåter sitt eget material på begäran av Nationalbiblioteket.

Det material som ska överlåtas ska i första hand tillhandahållas i de materialspecifika lagrings- eller överlåtelsebara filformaten som definieras i den nationella långtidsförvaringstjänsten (http://digitalpreservation.fi/specifications - länken reviderades 9.3.2020). Materialtypen fastställs enligt materialets huvudsakliga innehåll.

I deponering av nätmaterial som är särskilt problematiska för lagring såsom databaser, material för nätundervisning, onlinespel och kartor, strävar man efter att följa den internationella utvecklingen och när det är möjligt, delta i nationella och internationella samarbetsprojekt inom branschen.

3.  Användning och långtidsförvaring av nätmaterial

Nationalbiblioteket sköter om att deponera material och att leverera det lagrade materialet till långtidsförvaring. Det lagrade materialet finns tillgängligt på dataterminalerna för friexemplar som Nationalbiblioteket upprätthåller i enlighet med upphovsrättslagen (404/1961, 16b §).

Överföringen av lagrade nätmaterial till den nationella långtidsförvaringstjänsten (http://digitalpreservation.fi) pågår för nätarkivet, den omfattande långtidsförvaringen av andra material påbörjas under denna planeringsperiod. Överföringen av material till långtidsförvaring automatiseras så långt det är möjligt. Förutom långtidsförvaring har Nationalbiblioteket skyldighet att lagra och tillhandahålla kopior av allt lagrat material.

4. Slutligen

Diversifieringen och den kontinuerliga ökningen av nätpublicering för ständigt med sig nya utmaningar i lagringen och förvaringen av nätpublikationer i enlighet med kulturmateriallagen. Publiceringsmetoderna, de använda formaten och tekniken utvecklas och förändras ständigt. Vissa tekniker är kortlivade, andra blir så småningom etablerade metoder. Insamlingen och förvaringen av nätpublikationer kräver kontinuerligt samarbete med aktörer inom förlagsbranschen och andra inhemska och internationella parter som arkiverar material på nätet. Dessutom måste personalkompetensen kontinuerlig utvecklas.

Vid lagringen av nätmaterial framhävs samarbetet med forskare och andra experter, både när det gäller att kartlägga material som ska lagras och att främja nätmaterialens användning i forskningen.

Den nuvarande lagen som reglerar deponering och förvaring av material på nätet trädde i kraft 1.1.2008. Sedan dess har hela förlagsbranschen genomgått en stor omvandling mot digitalisering, och den nuvarande lagstiftningen uppfyller inte längre helt och hållet behoven av att bevara kulturarvet när det gäller digital publiceringsproduktion. Det faktum att digitala forskningsmetoder har blivit vanligare, har gjort det nödvändigt att även reformera föreskrifterna som reglerar användningen av lagrat nätmaterial, detta inkluderar implementeringen av Europeiska Unionens direktiv om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden (det så kallade DSM-direktivet, (EU) 2019/790) i den nationella lagstiftningen.