Arkitektur

Innehållsförteckning

Nationalbibliotekets huvudbyggnad

Nationalbibliotekets huvudbyggnad är ett av de mest kända minnesmärkena över finsk empirearkitektur från 1800-talets första hälft och betydande även bland de offentliga biblioteken i Europa. Utgångspunkten för planeringen var brandsäkerhet: en byggplats separat från universitetets huvudbyggnad och omringad av trädplanteringar samt salar och rum med välvda tegeltak.

I fasadens arkitektur och de praktfulla interiörerna kombinerade C. L. Engel på ett unikt sätt drag från klassicismen med referenser till antikens värld. Kejsar Nikolaj I godkände det mest monumentala av Engels tre alternativ. Bibliotekssalarnas symmetriska planering och grundplan kan härledas till Kejsar Diocletianus termer i Rom.

Den yttre och inre arkitekturen bygger på praktfulla korintiska kolonner. Fasaderna har influenser av antikens tempelarkitektur och pelarnas och bjälklagens höjdrelationer följer universitetets huvudbyggnads måttsättning till punkt och pricka.

Bibliotekets stora salar är alla sammankopplade med varandra. Entrén leder rakt in i byggnadens mittpunkt, Kupolsalen, och fortsätter till Rotundan. De nuvarande läsesalarna, Södra salen och Norra salen, är anslutna till Kupolsalen. I salarna fanns ursprungligen endast pelare som gick runt väggarna och bakom gallerierna som pelarna bar upp bokhyllor ordnade efter vetenskapsgren. Pelarna i salarna är beklädda med stucco marmor i olika nyanser. Valvens ornament färdigställdes 1881.

Nationalbibliotekets tre stora salar utgör en av den finländska arkitekturens elegantaste helheter. Bibliotekets entré ligger mittemot huvudentrén till Nikolajkyrkan, dvs. nuvarande Domkyrkan, som uppfördes vid samma tid. Biblioteket ingår således i Senatstorgets helhet och det politiska budskap som dess arkitektur förmedlar: betoning på den statliga kopplingen till 1800-talets Ryssland.

På 1800-talet presenterades också konstverk och gipsavgjutningar av antika statyer på biblioteket. Magnus Enckells stora symbolistiska målning Guldåldern placerades år 1904 i den övre gaveln i Norra salen.

Bild: Nationalbibliotekets huvudbyggnad ritades av C.L. Engel 1836 och färdigställdes åren 1840–1845.

Rotundan

Bibliotekets tillbyggnad Rotundan, som planerades som bokförråd, började byggas 1902 och de nya lokalerna togs i bruk 1906–07. Rotundan har sex våningar ovan jord. Kring den ovala mitten placerades dubbelsidiga hyllor radiellt på varje våning med plats för totalt 200 000 band. Alla konstruktioner i Rotundan är brandsäkra, man har använt stålstomme och armerad betong. Helheten var ytterst modern på sin tid och den första i sitt slag i Finland. Trapporna inomhus är gjorda i armerad betong, fönsterbågarna och stödkonstruktionerna för det stora glastaket i järn och fönstren av trådglas.

Arkitekt Gustaf Nyström anpassade sömlöst Rotundans fasad till bibliotekets gamla del, medan de arkitektoniska detaljerna fullständigt representerar formspråket under tidigt 1900-tal. Runt ytterväggarna i höjd med stödpelarnas kapitäler finns en serie med symboler för olika vetenskaper. De uttrycksfulla skulpterade huvudena har gjorts av Walter Runeberg.

Bild: Fasadritning av Rotundan. Gustaf Nyström ca 1905

Fabiania

Fabiania, döpt efter Fabiansgatan som byggnaden ligger vid, byggdes ursprungligen för universitetets institution för kemi och anatomi. Efter C.L. Engels död 1840 tog Jean Wiik över som universitetets arkitekt, och laboratoriebyggnaden var hans första självständiga planeringsarbete. I jämförelse med Engels universitetsbyggnader stod Fabiania för enkelhet, symmetrisk klassicism och osmyckat ämbetshusbygge. Nationalbiblioteket började använda byggnaden år 1998.

Bibliotekets nya underjordiska lokal Bokgrottan färdigställdes år 2001.

Bild: Fabianias fasad. Gustaf Nyström 1895.

Den mest omfattande totalrenoveringen i bibliotekets historia 2013–2015

Vid renoveringen förbättrades bibliotekslokalernas funktionalitet och tillgänglighet samtidigt som hustekniken förnyades. Syftet var att främja bevarandet av byggnaden och dess användning som bibliotek. Biblioteksbyggnaden är skyddad i stadsplanen och genom lagen om skyddande av byggnadsarvet. Museiverket deltog aktivt i projektet, både i planeringen och genomförandet.

Som grund för totalrenoveringen och hjälpmedel vid restaureringslösningarna genomförde arkitektbyrån Okulus Oy en byggnadshistorisk utredning av Nationalbibliotekets huvudbyggnad. Avsikten med utredningsarbetet var att presentera byggnadens historiska förändringsskeden för att förstå nuläget och reda ut när de nyare delarna av byggnaden har tillkommit. Bibliotekets interiör är en av de mest storslagna i Helsingfors och ett ovanligt autentiskt bevarat exempel på Engels arkitektur.

Bilder och publikationer som dokumenterar renoveringen:
Kansalliskirjasto - päärakennus ja Rotunda: rakennushistoriaselvitys (Doria.fi)
Kansalliskirjaston peruskorjaus, työmaadokumentointi 2013 - 2015 (Doria.fi)

Länk till Flickr-albumet Kansalliskirjaston peruskorjaushanke 2013 - 2015

Bild: Kati Winterhalter

Litteratur

  • Bibliotheca Renovata. Helsingin yliopiston kirjasto. Red. Pertti Koistinen och Heikki Kääriäinen. Helsingfors 1957
  • Nils Erik Wickberg: Senaatintori - Senatstorget – The Senate Square – Der Senatsplatz. Rungsted Kyst 1981
  • Yliopiston Helsinki. University Architecture in Helsinki. Red. Eea Pekkala-Koskela. Helsingfors 1990
  • Bibliotheca Academica. Helsingfors universitetsbibliotek, Finlands nationalbibliotek. Redaktion Rainer Knapas. Helsngfors, 2001
  • Kunskapens rike, Helsingfors universitetsbibliotek – Nationalbiblioteket 1640–2010. Rainer Knapas 2012.
  • Tiedon valtakunnassa. Helsingin yliopiston kirjasto – Kansalliskirjasto 1640–2010. Rainer Knapas 2012.
  • The Helsinki University Library, The National Library of Finland 1640–2010. Rainer Knapas 2012.
  • Kansalliskirjasto - päärakennus ja Rotunda: rakennushistoriaselvitys Kati Winterhalter och Mikko Bonsdorff 2011 (Doria.fi)
  • Kansalliskirjaston peruskorjaus, työmaadokumentointi 2013 - 2015  Kati Winterhalter, Mikko Bonsdorff och Matias Mäenpää 2016 (Doria.fi)
  • Kansalliskirjasto. Huomioita ajasta, pinnasta ja tilasta. Kati Winterhalter 2016.